I teknikvärlden finns det en återkommande illusion: att varje ny innovation kommer att eliminera gamla problem utan att skapa nya. Företag som driver dagens mjukvaruutveckling verkar tro att AI kan ersätta juniora utvecklare och att de därmed kan spara tid och pengar genom att endast anställa seniora. Men vad händer när ingen längre blir senior?

Den logiska utvecklingen av en skicklig programmerare har traditionellt sett varit ganska rak. Man börjar som en nybörjare, lär sig grunderna, får ett jobb som junior utvecklare och gradvis bygger man erfarenhet genom arbete och mentorskap. Med tillräcklig mycket tid och rätt miljö utvecklas man till en senior utvecklare, någon som inte bara skriver kod utan också löser problem på en djupare nivå.

Men nu sker en förändring. Många företag hoppar över det första steget och försöker bara anställa erfarna utvecklare. De tänker att eftersom AI kan generera kod och automatisera enkla uppgifter, är juniora utvecklare inte längre nödvändiga. Problemet är att detta skapar en paradox. Om ingen anställs som junior, var kommer morgondagens seniora utvecklare ifrån?

Kortsiktigt tänkande med långsiktiga konsekvenser

Företag gör detta av flera skäl. AI-verktyg som GitHub Copilot och ChatGPT har gjort det enklare att skriva kod snabbt, vilket gör att vissa ser juniora utvecklare som överflödiga. Dessutom är det dyrt att träna någon ny. Seniora utvecklare behöver lägga tid på handledning, kodgranskning och utbildning. Att bara anställa seniora utvecklare verkar vara en mer kostnadseffektiv lösning.

Men detta är ett exempel på kortsiktigt tänkande. En organisation som bara rekryterar seniora utvecklare bränner långsamt ut sin talangpool. De företag som konkurrerar om samma begränsade antal erfarna utvecklare kommer snart att upptäcka att det inte finns några nya att rekrytera. Det är som att tro att man kan ha ett samhälle med enbart erfarna läkare utan att utbilda nya medicinstudenter.

De första att känna av detta kommer att vara företag med hög personalomsättning, där rekrytering är en ständig utmaning. Därefter kommer branscher som kräver djup domänkunskap, som fintech och medicinsk mjukvara, att märka att AI aldrig riktigt kan ersätta människors förmåga att förstå och resonera kring komplexa problem.

Vilka företag kommer att slå till reträtt först?

Företag som arbetar med långlivade och komplexa system kommer att bli de första att inse sitt misstag. Stora bank- och försäkringsbolag, där mjukvara ofta behöver underhållas i decennier, kommer snabbt att märka att det inte räcker med en AI som skriver kod; man behöver utvecklare som kan förstå och bygga vidare på äldre system.

De företag som agerar först kommer att vara de som inser att AI är ett verktyg, inte en ersättare. De kommer att börja investera i juniora utvecklare igen, men på nya sätt — kanske genom specialiserade traineeprogram eller mer strukturerad onboarding. De kommer att förstå att framtiden för mjukvaruutveckling inte handlar om att ta bort juniora roller, utan att förändra hur de används.

Vad är lösningen?

Att strunta i att ha juniora utvecklare är en riskabel strategi. De företag som lyckas i framtiden kommer att vara de som balanserar kortsiktig effektivitet med långsiktig hållbarhet. Några strategier kan vara:

1. Återinföra juniora roller men med moderniserade arbetsflöden. AI kan assistera juniora utvecklare, inte ersätta dem. Genom att låta dem arbeta med AI som en mentor kan de snabbare bli produktiva.
2. Strukturera lärandet på ett nytt sätt. Företag kan använda interna bootcamps och riktade utbildningsprogram för att snabbt få juniorer produktiva.
3. Investera i en tydlig karriärväg. En organisation som tydligt visar hur en junior kan utvecklas till senior skapar en hållbar talangförsörjning.

En fråga för framtiden: vem inser problemet först?

Ironiskt nog är det de företag som tror sig ha löst problemet genom att skippa juniora utvecklare som kommer att inse sitt misstag först. De som tar ett långsiktigt perspektiv och investerar i att bygga upp nästa generation utvecklare kommer att ha en klar fördel.

Det handlar inte om att välja mellan AI och människor. Det handlar om att förstå att de bästa lösningarna kommer när människor får rätt verktyg att växa. De företag som inser detta först kommer att vara de som formar framtiden, medan de andra tvingas kämpa i en värld där de själva skapat bristen på talang.