Att bjuda på sig själv som utvecklare är inte det enklaste. Vårt arbete uppskattas ofta mest av andra utvecklare – om ens då. Men idag vill jag bryta den barriären och dela en personlig resa som kanske kan inspirera dig.

För några år sedan beslutade jag mig för att uppgradera min hemmastudio. Jag investerade i en ny synt, och valet föll på Waldorf Blofeld – en tysktillverkad virtuell analog synt som både var prisvärd och tekniskt imponerande. Namnet i sig – Blofeld – hade redan fångat min fantasi, och med Waldorfs rykte för högkvalitativ teknisk dokumentation var valet enkelt.

Men snart stötte jag på ett problem. Det fanns ingen riktigt bra mjukvara för att redigera och organisera syntens ljudpatchar. Efter att ha kämpat med att designa ljud direkt via syntens frontpanel insåg jag att det fanns ett uppenbart behov av en editor – ett verktyg som kunde göra processen enklare och mer överskådlig. Problemet? Det fanns inget sådant program.

Så jag gjorde det enda en utvecklare kan göra när marknaden sviker: jag tog saken i egna händer.

Med Waldorfs tekniska dokumentation i ena handen och Eclipse IDE öppet på skärmen, satte jag igång. Målet var att skapa ett typsäkert, användarvänligt klassbibliotek som skulle fungera som länken mellan användargränssnittet och synten. Och självklart skulle allt vara rigoröst enhetstestat.

Efter några månaders intensivt arbete hade jag ett funktionellt klassbibliotek, komplett med enhetstester. Men som så ofta med egna projekt kom jag till den där sista sträckan – de sista fem procenten innan allt skulle vara klart. Och precis där tog orken slut. Koden fungerade, men den fullständiga editorn förblev ofärdig. Projektet blev liggande, ett dåligt samvete som samlade damm.

Men nu har jag beslutat att ändra på det. Istället för att låta koden förbli inlåst i mitt privata repo, har jag ikväll flyttat hela projektet till GitHub. Inte för att GitHub är bättre än Bitbucket, utan för att GitHub ger större exponering för open source-projekt.

Så här är det – ett klassbibliotek som kanske inte är perfekt, men som kan vara till nytta för någon där ute. Kanske hittar du inspiration, kanske förundras du över min envishet – eller min galenskap. Men framför allt, använd det! Plocka ner källkoden, lek med den, plocka isär den, och bygg vidare på den.

Koden är fri, och nu är den din att utforska.

Till nästa gång vi ses så får du ha det så bra.

/Mats